Stekare betyder en person, oftast en ung man, som uppträder självsäkert och har en dyrbar livsstil. Enligt Bonniers svenska ordbok handlar det om någon som är, eller åtminstone tydligt försöker ge sken av att vara, ekonomiskt oberoende. Ordet myntades i svenskan i början av 2000-talet och hör hemma i miljöer som Stureplan i Stockholm och sommarens Båstad.
Vad betyder stekare?
I ordboken beskrivs en stekare som en “person (vanligen man) som uppträder självsäkert och har en dyrbar livsstil”. Ordet böjs som ett vanligt substantiv och har fått en egen adjektivform, stekig, som kan beskriva allt från en person till en lägenhet eller en fest. Synonymer som brukar listas är snobb, brat och glidare, medan Wiktionary även noterar de mer slängiga engelska lånorden lirare och player som betydelsemässigt ligger nära.
Skillnaden mellan de olika synonymerna handlar ofta om nyans snarare än betydelse. En snobb behöver inte alls vara ung eller krogfixerad, medan en stekare specifikt förknippas med krogliv, mode och en viss framtoning gentemot det motsatta könet.
Varifrån kommer ordet stekare?
Enligt Wiktionary är slangbetydelsen av stekare belagd i svenskan sedan 2000-talet, en avledning av verbet steka i bildlig mening snarare än av den äldre yrkesbetydelsen “den som steker mat”. Wikipedias artikel om ordet placerar det i en lång svensk tradition av begrepp för provocerande, modemedvetna ungdomsgrupper: 1800-talets grilljannar och 1940-talets swingpjattar nämns som tydliga föregångare. Mönstret återkommer om och om igen: varje ny generation tycks hitta sin egen stil och sitt eget ord för den.
Ordet fick sitt riktiga genombrott i medierna i mitten av 2000-talet, samtidigt som stilen det beskriver blev synlig i svensk krog- och kändiskultur.
Så ser stekarstilen ut
Aftonbladets kulturskribent Fredrik Virtanen gav 2005 en av de mest citerade beskrivningarna av utseendet: “Flottigt Runar-hår, brun utan sol-kräm, Canada Goose-täckjacksväst, röd skjorta, jättestora wraparoundshades, blekta lyxjeans och hiphop-sneakers.” Backslick i håret, konstgjord solbränna och ett självsäkert kroppsspråk hör till stereotypen, liksom en tydlig koppling till specifika platser: Stureplan i Stockholm, sommarstaden Båstad och de mest exklusiva krogarna i respektive stad.
Stilen är medvetet iögonfallande snarare än diskret, motsatsen till hur dagens rika unga ofta vill signalera pengar genom att i stället undvika synliga loggor helt, en trend som beskrivs närmare i vår genomgång av quiet luxury.
Stekare i populärkulturen
Ordet har satt tydliga spår i svensk populärkultur. I serietidningen Kapten Stofil dyker en superskurk vid namn “Stekaren” upp 2006, ett rikemansyngel i Armanikostym som håller hov på en innekrog i Stockholm och betalar med pappas plastkort. Samma år utkom Jens Lapidus roman Snabba cash, som skildrar en värld fylld av stekare, brats och överklassnobberi och som senare blev en av de mest omtalade svenska filmatiseringarna på 2010-talet.
På tv gestaltade komikern Peter Magnusson rollfiguren “Stekarn” i sketchprogrammet Fredag hela veckan 2007–2008 och på Humorgalan samma år, en karaktär som bland annat spenderar tusentals kronor på en hårklippning och festar loss på Sturecompagniet. Tillsammans befäste dessa tre exempel, seriefiguren, romanen och tv-sketchen, stekaren som en igenkännbar arketyp i svensk populärkultur under 2000-talet.
Stekare eller brat — vad är skillnaden?
Gränsen mellan stekare och brat är flytande, men brukar dras vid pengarnas ursprung. En brat lever i huvudsak på ärvda pengar och föräldrarnas ekonomi, medan en stekare antingen har tjänat ihop sin förmögenhet själv eller åtminstone är noga med att ge sken av det. Kort sagt: alla brats räknas som stekare, men långt ifrån alla stekare är brats. Skillnaden syns även i attityden. En stekare vill gärna framstå som en självgjord framgångssaga, medan en brat sällan bryr sig om att dölja att pengarna kommer från familjen.
Lever stekarstilen kvar idag?
Ordet stekare lever fortfarande kvar i ordböcker och referenser till 2000-talets kulturhistoria, men enligt en artikel i SvD har själva stilfiguren till stor del bytt namn. Skribenten beskriver hur flödet numera domineras av “grischare” snarare än stekare, spritt bland annat via TikTok-kontot Storstadspojkarna, ett gäng killar som poserar på Stureplan och i solarium, med tv-figurerna Fredde och Mickan från Solsidan som ofta nämnda stilikoner. Ordet grish i sig är inte heller nytt, det dokumenterades redan 2014 på Slangopedia. Det är ett typiskt exempel på hur virala trender mättas och byter skepnad snarare än att försvinna helt, samma statusspråk fast med ett nytt namn och en ny generations referenser.
Har stekare något med rizz att göra?
De två begreppen ligger nära varandra men beskriver olika saker. Rizz handlar specifikt om en förmåga, konsten att charma och flörta, oavsett vilken stil eller ekonomisk status personen i fråga har. Stekare är i stället en bredare identitet som kombinerar klädstil, plats och attityd, där förmågan att attrahera bara är en del av paketet. En stekare förväntas ha viss dragningskraft, men det är helhetsbilden av pengar, mode och krogliv som definierar ordet, inte charmen i sig.
Hur böjs ordet stekare?
Stekare är ett substantiv som böjs helt regelbundet i utrum. I singular obestämd form heter det stekare, i bestämd form stekaren (vardagligt ofta stekarn). I plural obestämd form är formen oförändrad, stekare, medan bestämd pluralform blir stekarna. Genitivformerna följer samma mönster: stekares i obestämd singular, stekarens i bestämd singular, stekares i obestämd plural och stekarnas i bestämd plural. Samma böjningsmönster gäller för adjektivformen stekig, som följer vanliga svenska böjningsregler för adjektiv.
Ordet används brett i talad svenska, från krogkön i Stockholm till kommentarsfält på nätet, och håller sig sannolikt kvar i språket även om själva stilfiguren fortsätter att byta namn med varje ny generation.
