Finlandssvenska är den svenska som talas i Finland, framför allt av de knappt 290 000 finländare som har svenska som modersmål. Det är inte ett eget språk och inte heller en brytning, utan en variant av svenska med en egen finlandssvensk standard, ett eget uttal, egna ord och en rad dialekter. Svenska är ett av Finlands två nationalspråk och det enda officiella språket på Åland.
Den som hör en finlandssvensk tala känner oftast igen den jämna språkmelodin direkt. Här går vi igenom vad som skiljer finlandssvenskan från rikssvenskan, vilka finlandssvenska ord som kan ställa till det för en svensk och hur de svenska dialekterna i Finland låter.
| Fakta om finlandssvenska | |
|---|---|
| Vad det är | Överregional varietet av svenska i Finland |
| Antal modersmålstalare | Knappt 290 000 (5,2 procent av befolkningen) |
| Talas främst i | Nyland, Egentliga Finland, Österbotten och på Åland |
| Dialektgrupp | Östsvenska mål |
| Status | Ett av Finlands två nationalspråk |
| Ordbok | Finlandssvensk ordbok, cirka 2 550 uppslagsord |
Vad är finlandssvenska?
Finlandssvenska är en överregional varietet av svenska som kännetecknas av vissa finländska särdrag. Inom finlandssvenskan finns två nivåer, ungefär som i Sverige. Den ena är den finlandssvenska standardsvenskan, som i Finland ofta kallas högsvenska och som talas i städer som Helsingfors och Åbo. Den andra är de svenska dialekterna i Finland, som hör till gruppen östsvenska mål, samma grupp som estlandssvenskan.
Institutet för språk och folkminnen är tydligt på den punkten: svenskan i Finland är absolut ingen brytning, utan en variant av svenska. Uttalsskillnaderna mot rikssvenskan är enligt Wikipedia inte mycket större än skillnaderna mellan svenska talad i Lund, Uppsala, Göteborg eller Umeå. Den som är van vid svenskans dialekter och dialektområden i Sverige brukar därför förstå högsvenskan utan problem.
Ordet finlandssvensk är ganska ungt. Enligt tidskriften Språkbruk myntades termen först 1912, för att kunna skilja svenskspråkiga från finskspråkiga i Finland. I Finland gäller i dag en tydlig uppdelning: finländare är alla medborgare i landet, finnar är finskspråkiga finländare och finlandssvenskar är svenskspråkiga finländare.
Hur många talar svenska i Finland?
Knappt 290 000 personer i Finland har svenska som modersmål, vilket motsvarar 5,2 procent av befolkningen. Enligt den finländska folkbokföringen 2018 var svenska modersmål för 26 000 ålänningar, eller 86,8 procent av befolkningen på Åland, och för 263 000 invånare i övriga Finland, eller 4,8 procent. De flesta finlandssvenskar bor längs kusten i södra och västra Finland, i landskapen Nyland, Egentliga Finland och Österbotten.
Siffrorna säger ändå inte allt. Folkbokföringen ger inget utrymme för tvåspråkighet, och majoriteten av finlandssvenskarna behärskar också finska. Dessutom talar många finskspråkiga svenska dagligen genom familj, utbildning eller arbete.
Tvåspråkigheten syns i vardagen. Finlands kommuner delas in i enspråkigt finska, enspråkigt svenska och tvåspråkiga kommuner. En kommun blir tvåspråkig när den språkliga minoriteten utgör minst åtta procent av invånarna eller minst 3 000 personer, och då ska skyltarna finnas på båda språken. Därför står det både Helsinki och Helsingfors när du kör in i huvudstaden.
Det finlandssvenska samhället kallas ibland ankdammen, med glimten i ögat, eftersom alla tycks känna alla.
Finlandssvenskt uttal: så känner du igen det
Uttalet är det tydligaste tecknet på att någon är finlandssvensk. Här är de drag som oftast nämns av Institutet för språk och folkminnen, Svenska institutet och Wikipedia:
- Ingen grav accent. En svensk från Sverige uttalar anden olika beroende på om det är bestämd form av and eller av ande. En finlandssvensk uttalar orden i stort sett lika. Det är därför finlandssvenskan låter jämnare.
- Kortstavighet. I sverigesvenska måste antingen vokalen eller konsonanten vara lång i en betonad stavelse. I finlandssvenskan kan både vokal och konsonant vara korta, som i senap, kamera och Hanaholmen. I Sverige finns den stavelseformen kvar bara i Siljansbygden i Dalarna och några få språkfickor, bland annat kring älvdalskan.
- T-förslag. Ord som kött och tjugo uttalas ungefär tjött och tjugu.
- Inga retroflexer. Där många svenskar säger kusch och Kut för kurs och Kurt uttalar finlandssvenskar r:et rent och skilt från konsonanten efter.
- Tydligt d. I många dialekter och i standardspråket hörs d:et i djur och adjö.
- Ett enda a-ljud. I finlandssvenskan uttalas hatt och hat på samma ställe i munnen.
Professor Jan Lindström vid Helsingfors universitet ser en fördel med den jämna melodin. Han säger i universitetets tidning: ”Finlandssvenskan låter som ett slags lätt svenska, åtminstone när det gäller standardfinlandssvenska från huvudstadsregionen.” Många skandinaver anser just därför att finlandssvenskan är lättast att förstå av alla nordiska varianter.
Finlandssvenska ord: vad är finlandismer?
Ett ord eller en fras som bara används i finlandssvenskan, eller som har en annan betydelse där än i Sverige, kallas finlandism. Wikipedia uppskattar antalet allmänt spridda finlandismer till några hundra. Finlandssvensk ordbok från Institutet för de inhemska språken innehåller cirka 2 550 uppslagsord.
Finlandismerna har flera ursprung:
- Lån från finskan, som kiva (kul, trevlig) och roskis (soptunna).
- Översättningslån, som skyddsväg för övergångsställe och hemhushåll för hushåll.
- Lån från ryskan, som påskefterrätten pasha. Finland var en del av Ryssland i 108 år.
- Dialektord, som lorva för att gå långsamt.
- Äldre svenska som levt kvar, som i medlet av i stället för i mitten av.
Här är några vanliga finlandssvenska ord som en svensk kan stöta på, ur tidningen Lands ordlista:
| Finlandssvenska | Rikssvenska |
|---|---|
| Kiva | Trevlig, kul |
| Vessa | Toalett |
| Skyddsväg | Övergångsställe |
| Roskis | Papperskorg, soptunna |
| Tarra | Klistermärke |
| Batong | Baguette |
| Batteri | Värmeelement |
| Kaka | Tårta |
| Plätt | Pannkaka |
| Semla | Fralla |
| Simma | Bada |
| Hoppeligen | Förhoppningsvis |
| Småkusin | Syssling |
| Krabbis | Baksmälla |
Vissa ord är falska vänner. En aula är i Finland en entréhall, medan en svensk tänker på en stor festsal. Ordet grina kan i finlandssvenskan betyda skratta, precis som i danskan och ofta i skånska uttryck, medan det i Mellansverige betyder gråta.
Finskan märks också i hela fraser. En finlandssvensk gör något i misstag i stället för av misstag, går på kaffe i stället för att fika och önskar trevligt veckoslut i stället för trevlig helg. Kraftuttrycket voi, som på finska betyder smör, används för att förstärka känslor, både glada och bekymrade.
Finlandssvenska dialekter: från Åland till Österbotten
Finlandssvenska dialekter finns i fyra större områden: Åland, Nyland, Österbotten och Åbo, som i sin tur delas in i tio dialektområden. Enligt Institutet för språk och folkminnen är de svenska dialekterna i Finland betydligt mer stabila än dialekterna i Sverige. En förklaring som brukar nämnas är att den obligatoriska skolgången infördes senare i Finland.
Dialekterna har bevarat drag som försvunnit från rikssvenskan. Therese Leinonen, forskare vid Helsingfors universitet, ger exempel från Österbotten, där man kan säga stein för sten, gröit för gröt och bein för ben. Det är de äldre formerna. I vissa dialekter lever även det gamla genussystemet kvar, så att en båt kallas han och solen hon.
Finskan har samtidigt satt spår. Verb som rämista och kolista är direkt lånade, och i jamsutta har en finsk ändelse fästs på det svenska verbet jamsa.
Inte alla dialekter har klarat sig. Dialekterna i Satakunta har dött ut, och i Esbo och Vanda har de gamla målen till stor del ersatts av Helsingforsspråket. De österbottniska dialekterna är bäst bevarade eftersom de ligger långt från både Helsingfors och den gamla huvudstaden Åbo.
Finlandssvenska eller svenska med finsk brytning?
Det här är den vanligaste missuppfattningen i Sverige. Finlandssvenska är svenska som talas som modersmål. Svenska med finsk brytning talas av den som har finska som modersmål och lärt sig svenska senare, oftast i skolan. Den varianten kallas ibland finnsvenska.
Förvirringen beror på att många finskspråkiga lär sig just finlandssvensk standardsvenska i skolan, så att deras svenska påminner om finlandssvenskarnas. Den som har finska som modersmål har däremot ofta svårt med ljud som u, y, ö, sje-ljudet och tje-ljudet, vilket finlandssvenskar inte har.
Ett råd från både Svenska institutet och tidningen Land: beröm aldrig en finlandssvensk för att hen pratar bra svenska. Det är ju hens modersmål. Mumintrollen är för övrigt också finlandssvenska. Tove Jansson skrev muminböckerna på svenska, och de har översatts till 45 språk.
Svenskan i Finland: en kort historia
Svenska har talats i det som i dag är Finland sedan åtminstone 1100-talet, då fornsvenska kom med inflyttare från Sverige. Därför liknar de gamla kustdialekterna främst uppsvenska och norrländska dialekter. Finland var en del av Sverige fram till 1809, då landet blev ett ryskt storfurstendöme, och blev självständigt 1917.
Svenskan var länge förvaltningens och bildningens språk. Huvudstaden flyttades från Åbo till Helsingfors 1812, och först 1892 upphörde svenska att vara det enda administrativa språket, enligt en lag som antogs redan 1863. Sedan 1968 undervisas varje skolbarn i det andra inhemska språket, alltså finska för svenskspråkiga och svenska för finskspråkiga. Fram till 2004 var båda språken obligatoriska i studentexamen.
Var kan man läsa och lyssna på finlandssvenska?
Det finns flera bra källor för den som vill höra mer:
- Institutet för de inhemska språken har Finlandssvensk ordbok över finlandismer och Ordbok över Finlands svenska folkmål, som beskriver ordförrådet i dialekterna.
- Svenska litteratursällskapet i Finland har ljudinspelningar där du kan lyssna på svenska dialekter i Finland.
- Svenska Yle gör språkpodden Näst sista ordet om finlandssvenskt språkbruk.


