Hipster betyder en person som tillhör en subkultur med stort intresse för mode, musik och formgivning, särskilt sådant som ligger utanför det som är populärt för stunden. En hipster ser gärna sig själv som en kreativ finsmakare, någon som upptäcker trender innan alla andra och som medvetet väljer bort massmarknaden till förmån för det unika.
Vad betyder ordet hipster?
I grunden handlar hipster om identitet genom smak. Enligt Wikipedias definition är en hipster “en ung och trendmedveten person som betraktar sig som kreativ finsmakare av kultur”. Det är inte i första hand en klädstil utan en hållning: ett avståndstagande från det som uppfattas som konventionellt eller kommersiellt, kombinerat med ett intellektuellt förhållningssätt till mode, musik och formgivning. En hipster vill dessutom gärna uppvärdera grafisk formgivning till konst, snarare än att se den som ren funktion.
Paradoxen som ofta lyfts fram är att en hipster sällan skulle erkänna sig själv som en. Att kalla sig hipster undergräver hela poängen, som handlar om att vara individuell och unik snarare än att tillhöra en namngiven grupp. Komikern Joe Mande har sammanfattat det träffande: alla hipsters uppfattar sig själva som speciella, men råkar manifestera sin exklusivitet genom att klä och bete sig på exakt samma sätt: en typisk hipster vill helst vara hippare än alla andra, utan att det märks att det är själva målet.
Varifrån kommer ordet hipster?
Ordet är faktiskt betydligt äldre än den moderna bilden av skägg och rutiga skjortor. Redan på 1940-talet användes hipster om jazzälskare i USA, avlett från slangordet “hip” som betydde inne eller medveten. Den generationen hölls samman av jazz och av en gemensam känsla för vad som var inne, och skilde sig tydligt från den senare hippierörelsen, även om orden ibland blandas ihop.
Den subkultur vi förknippar med begreppet i dag växte i stället fram i Brooklyn i New York i början av 1990-talet. Enligt Wikipedia ligger bakgrunden delvis i det alltmer individfokuserade ekonomiska klimatet under 1980-talet, kombinerat med den tidiga New York-scenen. Mark Greif, lektor i litteratur vid The New School, blev en av de mest citerade rösterna i att försöka definiera fenomenet. I en artikel i The New York Times 2010 beskrev Mark Greif hipsters som den unga vita medelklassens svar på ökad ekonomisk osäkerhet och svårare klassresor uppåt, snarare än bara en klädstil.
Greif gick längre än så och samlade sina resonemang i antologin “What Was the Hipster? A Sociological Investigation”, en sociologisk undersökning där flera skribenter tillsammans försökte fånga fenomenet från olika håll. Enligt Greif handlade hipsterismen om ett skifte i medelklassens identitet snarare än bara en modetrend, och flera forskare efter Greif har sedan byggt vidare på just den analysen.
Så ser en hipster ut
Utseendet är den delen de flesta känner igen direkt. Vanliga kännetecken är:
- Skägg eller mustasch, gärna omsorgsfullt otrimmat
- Plastbågade glasögon, även utan synfel
- Rutig flanellskjorta eller stickad tröja
- Sotarmössa eller annan stickad huvudbonad
- Tatueringar, ofta med ett ironiskt eller retro-uttryck
- Vintagekläder från secondhand snarare än kedjor
- Cykel med fasta växlar, utan ändrade utväxlingar
Trenden omfattar även andra vanor: hemmabryggd öl, surdegsbröd, vinylskivor och ett engagemang för miljöfrågor och veganism nämns återkommande som delar av livsstilen. De mest unika och svårtillgängliga plaggen jagas gärna på nätauktioner, medan mer vardaglig vintage och urbana basplagg ofta handlas hos kedjor som Urban Outfitters. Gemensamt för allt är viljan att välja bort det massproducerade till förmån för sådant som upplevs mer genuint, cool och hantverksmässigt.
Hipster i Sverige
I Sverige knöts hipsterbegreppet snabbt till specifika stadsdelar, framför allt Södermalm och Hornstull i Stockholm, som ibland skämtsamt kallats “Hipsterholmen”. Svenska medier som Expressen och SVT har vid upprepade tillfällen försökt reda ut vad en hipster egentligen är, ofta med slutsatsen att definitionen är flytande och ständigt föränderlig. Precis som med stekare och andra svenska stilarketyper är hipster ett ord som beskriver en helhet av kläder, plats och attityd snarare än en exakt regel.
Hipster eller hippie – vad är skillnaden?
Orden låter lika men beskriver olika saker. Hippierörelsen växte fram på 1960-talet kring fredsrörelsen, kollektiv gemenskap och ett uttalat politiskt engagemang, en helt annan grund än 1940-talets hipsters, som i stället samlades kring jazz. Hipsterkulturen är i stället betydligt mer individualistisk och vanligen ointresserad av politik, till skillnad från många andra subkulturer som punk eller hip hop. Där hippien samlades kring ett kollektivt “vi” handlar hipsterns identitet om ett personligt, ofta ironiskt förhållningssätt till kultur och konsumtion.
Finns hipsterkulturen kvar i dag?
Själva ordet lever kvar, men den avgränsade subkulturen har till stor del mättats. Stildrag som vintage, skägg och intresse för specialkaffe har spridit sig långt utanför den ursprungliga rörelsen och blivit vardagsmode för betydligt fler. Det är ett mönster som återkommer om och om igen när en viral trend går från nischad identitet till mainstream: själva stilen överlever, men blir samtidigt för utbredd för att fungera som ett tydligt gruppmärke. I dag används hipster minst lika ofta nedsättande, om någon som anses posera eller överdriva sin egen unikhet, som beskrivande. På samma sätt som fjortis i dag används brett om stil snarare än en exakt ålder, har hipstrarna som grupp blivit svårare att peka ut: begreppet lever kvar som ett löst adjektiv för en viss sorts medveten, retroinspirerad smak snarare än en beskrivning av en avgränsad grupp människor.
