Cool Trends

Punkare: vad ordet betyder och hur subkulturen ser ut

Punkare betyder en person som tillhör subkulturen kring punken, med musik, klädstil och ofta en anarkistisk hållning. Vi förklarar ursprung och kännetecken.

Vera Lindqvist
Vera Lindqvist
Ung person med tuppkam, läderjacka med nitar och säkerhetsnålar i sönderklippta kläder

Punkare betyder en person som tillhör subkulturen kring punken: någon som lyssnar på punkmusik, delar punkens gör-det-själv-attityd och ofta klär sig i stilens kännetecken, som tuppkam, säkerhetsnålar och sönderklippta kläder. Att vara punkare handlar alltså om någonting mer än en enskild klädstil eller ett enda band, det är en hel identitet. Punken föddes som musikgenre och subkultur i mitten av 1970-talet, med rötter i både USA och Storbritannien, och spred sig i slutet av samma decennium till Sverige som en egen punkrörelse.

Vad betyder ordet punkare?

En punkare är inte bara någon som lyssnar på ett visst slags musik, utan någon som identifierar sig med hela subkulturen kring punken: musiken, klädstilen och ofta även ideologin. Ordet punk kommer ursprungligen från engelskans slangord för något värdelöst eller ett buset, ett skällsord som scenen själv tog över och gjorde till sin egen beteckning. Precis som med andra svenska ord för subkulturer, till exempel nörd och hipster, handlar punkare alltså lika mycket om en hållning som om en musiksmak: ett medvetet avståndstagande från det etablerade och kommersiella, kombinerat med en DIY-anda (Do It Yourself) där man helst gör saker själv inom punken i stället för att köpa färdiga lösningar.

Vad som räknas som “riktig” punk har diskuterats sedan genren föddes, men kärnan brukar beskrivas som korta, snabba låtar med enkla ackord, hög energi och texter som tar avstånd från det borgerliga samhället. Musikstilen var medvetet okomplicerad: punken ville göra upp med den tekniska skickligheten som prisades inom 1970-talets stora rockband, och visade i stället att vem som helst kunde bilda ett punkband med bara några veckors övning.

Varifrån kommer punken?

Punken växte fram nästan samtidigt på två håll. I New York samlades band som Ramones, The Stooges och Talking Heads på klubben CBGB i mitten av 1970-talet, med en rå, snabb och aggressiv ljudbild som blev en motreaktion mot tidens svulstiga rockmusik. Många räknar Ramones första skiva 1976 som startskottet för punken som egen genre i USA, med korta låtar på under två minuter och en ljudbild som var enkel att kopiera.

I London tog Sex Pistols och The Clash över stafettpinnen samma år och gjorde punken till en av decenniets mest omtalade musikrörelser i Storbritannien, med tydligare klasskritik och politiska budskap än den amerikanska förebilden. Sex Pistols blev snabbt själva sinnebilden för punken i brittisk media, ökänt provokativa i både låtar och offentliga uppträdanden, medan The Clash tog rörelsen i en mer uttalat politisk riktning.

Till Sverige kom punken några år senare, i slutet av 1970-talet, mitt i den period då generation X själva var tonåringar och unga vuxna. Stockholm blev navet, och Ebba Grön etablerade sig snabbt som ett av landets mest inflytelserika punkband, med svenska texter som kombinerade råhet med samhällskritik. Bandet blev en förebild för flera av de svenska punkband som följde efter. Genom banden som följde spred sig punken vidare till fler svenska städer, och redan i början av 1980-talet fanns en etablerad inhemsk scen inom punken med egna klubbar, fanzines och skivbolag.

Så ser en punkare ut

Klädstilen är en av de mest igenkännbara delarna av punken. Klassiska kännetecken är tuppkam i håret, gärna sprejad rakt upp med tuppkammen stående högt, säkerhetsnålar som både funktionellt och symboliskt håller ihop sönderklippta plagg, samt kläder med nitar på jacka eller skärp. Läderjackor, tighta jeans och kraftiga kängor hör också till standardgarderoben, gärna kompletterade med egenhändigt broderade eller tuschmålade budskap. Till skillnad från stekarens blanka skjortor och lyxmärken signalerar punkstilen i stället uppror och gör-det-själv-anda genom sönderklippta plagg och egenhändigt fixade detaljer, samma DIY-tänk som präglar musiken inom punken.

Är punkare politiska?

För många inom punken har stilen alltid gått hand i hand med en ideologi. Anarkism är den politiska riktning som oftast förknippas med rörelsen, med budskap om motstånd mot auktoriteter och etablissemang. Symbolen för anarki, ett A i en cirkel, är en av punkens mest spridda ikoner och syns fortfarande på jackor och klotter världen över. Långt ifrån alla punkare driver dock en uttalad politisk linje: för många handlar det snarare om en allmän attityd av uppror och självständighet än om en sammanhållen ideologi. Just den bredden, från renodlad anarkism till en mer vag känsla av att vilja sticka ut, är en anledning till att punken aldrig blivit en enhetlig rörelse med ett enda facit för vad som räknas som äkta.

Finns punkare kvar i dag?

Punken lever fortfarande kvar, både som musikstil och subkultur, även om den aldrig återfått samma mediala uppmärksamhet som på 1970- och 80-talen. I dag samlas punkare på festivaler och klubbkvällar runt om i landet, och genren har förgrenat sig i flera undergenrer sedan starten. En av de mer kända är oi-punk, en råare och mer arbetarklassnära variant som växte fram i Storbritannien i början av 1980-talet, med starkare fokus på gemenskap än på den ursprungliga punkens experimentlust. Nya band inom punken bildas fortfarande varje år, och flera av de gamla pionjärbanden turnerar och släpper musik än i dag, mer än fyrtio år efter att punken först slog igenom.

Sammanfattning

Punkare betyder en person som identifierar sig med punkens musik, klädstil och ofta även dess anarkistiska ideal. Rörelsen föddes i New York och London i mitten av 1970-talet, kom till Sverige via band som Ebba Grön i Stockholm, och lever fortfarande kvar i dag genom festivaler, klubbar och nya generationer av band.

Källor: Wikipedia, SvD, Synonymer.se.