Cool Trends

Östgötska: så låter dialekten i Östergötland och typiska ord

Östgötska är samlingsnamnet på dialekterna i Östergötland. Här är hur östgötskan låter, typiska ord som kartig och böggel och var götamålen tar över.

Vera Lindqvist
Vera Lindqvist
Ett rött trähus vid ett mogent sädesfält och en sjö i kvällsljus på den östgötska landsbygden

Östgötska, eller östgötamål, är samlingsnamnet på de dialekter som historiskt talats i Östergötland och på den regionala rikssvenska som talas där i dag. Det som gör östgötskan speciell är att landskapet ligger på gränsen mellan två stora dialektgrupper: norr och öster om Linköping talar man sveamål, i sydvästra delen av landskapet götamål.

Säger någon kaste i stället för kasta, kallar en kaxig person kartig och en buckla för böggel är chansen stor att personen kommer från Norrköping. Här är hur östgötskan låter, vilka ord som är typiska och hur dialekten har förändrats.

Var talas östgötska?

Östergötland ligger mellan Södermanland i norr och Småland i söder, med Vättern i väster och Östersjön i öster. Trots namnet talar de flesta östgötar inte götamål. Enligt Institutet för språk och folkminnen (Isof) hör större delen av landskapet till sveamålen, närmare bestämt de mellansvenska målen. Undantaget är sydvästra Östergötland, med bland annat Ödeshög, Vadstena och Ydre, som tillhör götamålen och är släkt med dialekterna i Västergötland och nordöstra Småland.

Den språkliga gränsen följer i stora drag vattnet. Götamålens typiska r-ljud finns bara söder om Motala ström, Boren, Roxen, Glan och Bråviken. Norr om dem används tungspets-r överallt. Läs mer om hur götamålen och sveamålen förhåller sig till varandra i vår genomgång av svenskans dialektområden.

Hur låter östgötska?

Det tydligaste kännetecknet är hur ändelsevokaler uttalas. Östergötland brukar delas in i tre målområden efter vad som händer med -a i slutet av ord som kasta och stuga:

OmrådeKastaStuga
Sydvästra Östergötland (Ödeshög, Vadstena)kastastuga
Mellersta och västra delen (Mjölby, Linköping)kastästugä
Östra delen (Norrköping, Söderköping)kastestuge
Ett smalt bälte längs gränsen mot Södermanlandkastästugä

Andra drag i de östgötska dialekterna:

  • Tjockt l. Ord som klaga och ful uttalas med ett tjockt l-ljud, ett drag som många talare fortfarande har. Tunt l används i början av ord, som i låsa, och när l är långt, som i tall.
  • D faller bort. Sida och föda blir sia och föa, röd och säd blir rö och sä.
  • G skjuts in. Efter u, o och å kan ett g dyka upp, så att både blir båge. Samma g finns kvar i riksspråkets stuga.
  • G blir j. Egendom och spegel uttalas ejendom och spejel, och längst i söder blir väg och skog väj och skoj.
  • T faller bort i norr. I sveamålsdelen blir kastat och skjutit kaste och skjuti, medan -t bevaras i götamålsområdet i sydväst.
  • R-bortfall. Hästar heter hästa, häste eller hästä beroende på var i landskapet du befinner dig.

I delar av Östergötland uttalas tungrots-r nästan som ett w, så att räv låter som oäv. Utvecklingen tog troligen fart i städerna i slutet av 1800-talet.

Typiska östgötska ord och uttryck

Många av orden lever i dag främst som lokal slang i Norrköping, en ordskatt som lokalhistoriker har samlat under namnet Norrköpingsslang. Andra kommer från landsbygden, som den ordlista med uttryck från trakten söder om Östra Ryd som en bloggare samlade efter besök hos sin svärfamilj.

ÖstgötskaBetydelse
Kartig, katigKaxig, mallig
BöggelBuckla
DantStökigt, eller “så dant!” = så hemskt
FåterDumheter, olater
TräligKrångligt, jobbigt
GrinaSkratta
PäraPotatis
SmekaSmörgås
TjollaTitta, kolla
SkenaSpringa
FratSmåkryp, eller nedsättande om folk
GonaLukta illa
DrättlaSpilla
RackrigBusig
Härta ner dig!Lugna ner dig!
KvackelmagadLättäcklad
NorrpanNorrköping

Precis som i Skåne betyder grina skratta och pära potatis, så den som kan sina skånska uttryck känner igen en del. Ordet kartig är enligt Wikipedia ett av de regionala ord som fortfarande används i dag.

Grammatik som skiljer östgötskan från rikssvenska

Östgötskan har kvar rester av fornsvenskans tre genus. Feminina ord böjs annorlunda än i rikssvenska: sol heter sola i bestämd form, och kvinnor heter kvinner. Possessiva pronomen har egna feminina former, mi, di och si, som i “mi mysse”.

På genuin östgötska används han och hon även om saker, där rikssvenskan säger den. Pronomen hängs också gärna på andra ord, så att “det tror jag” blir “dä tror-a” och “han trodde henne inte” blir “han trodde’na inte”. Bland personliga pronomen är di vanligt för de.

Verben är kraftigt förenklade. Ett verb som kasta kan böjas kasta, kasta, kasta i dialekter med t-bortfall. I söder är däremot den fulla preteritumformen kastade bevarad, något som finns i södra Östergötland, Småland, Gotland, Öland och några andra områden.

Hur lät östgötska förr?

Ett av de bästa sätten att höra den gamla östgötskan är Isofs inspelning från Östra Ryds socken, gjord 1949 med en kvinna född 1879. Hon berättar om skörden, och i Isofs transkription låter det så här:

“nu ôrker en ju inte gå på jäLa å ta ôpp sä”

Det betyder ungefär “nu orkar man ju inte gå på gärdena och ta upp säd”. Längre fram i inspelningen hörs former som di för de, va för var, da för dag och si s-här för si så här.

Redan under 1500- och 1600-talen syns östgötska drag i skrifter från Linköping, och då hade dialekten där en betydligt starkare götamålskaraktär än i dag. Texterna från Norrköping hade däremot redan sveamålsdrag som t-bortfall. På 1700-talet skrev prosten Carl Nyrén en avhandling om den “östgöthiska dialecten”, utgiven först år 2000, med former som flecke för flicka och hästa för hästar.

Talar man fortfarande östgötska?

Dagens östgötska liknar inte den som talades för 100 år sedan. Götamåls-r och ändelsevokaler på -e och -ä är på tillbakagång, och få skulle i dag säga “glane i skyltfönstra”. I stället talas mest en regional rikssvenska där det är uttalet som avslöjar en östgöte: det öppna ö-ljudet, tjockt l och diftonger så att fin, sy och gata låter som fejn, söj och gåata.

Intresset för dialekten lever ändå. Corren rapporterade i december 2023 att språkexperten Fredrik Lindström skulle ta sin föreställning “Stora dialektshowen” till Linköping för att reda ut frågor som var i länet man pratar mest östgötska och om det finns någon skillnad mellan Norrköping och Linköping.

Östgötska jämfört med andra svenska dialekter

Östgötskan delar många drag med andra svenska dialekter. Genusresterna och de feminina pronomenen finns i många göta- och sveamål, och den bevarade -ade-formen delar södra Östergötland med bland annat Älvdalen, där älvdalska har behållit ännu fler ålderdomliga drag. Grannarna i Västergötland, Värmland och Småland talar dialekter som är släkt med de sydvästra östgötska målen.

Vanliga missförstånd om östgötska

Det vanligaste misstaget är att tro att hela Östergötland talar götamål för att landskapet heter som det gör. Ett annat är att östgötska skulle vara en enda dialekt. Skillnaden mellan kaste i Norrköping och kasta i Vadstena visar att landskapet rymmer flera målområden, och många ord på ordlistorna ovan är lokala snarare än gemensamma för alla östgötar.